Roman på gång

Äntligen har jag börjat skriva på min roman. Det är ett gammalt synopsis, som jag inte vågat använda. Men idag vågar jag! Efter..får jag själv säga, succen med debut boken: Under ”bara britta”, vågar jag vad som helst. Nu kan jag kalla mig författare och det är stort. Jag är i min skrivarstuga i Ovanmyra och skriver så pennan glöder. Promenerar som gäst i närliggande skogar, hittar en och annan svamp. Tornfalk skriker till hälsning, eller för att tala om att jag bara är gäst i hans hem. Räven stryker runt stugan, och den är stor, vacker med en yvig svans. Mäktig, magisk miljö. Jag har ju lovat er en roman till om ett år ifrån releasen på min debut i april. Jag jobbar på det.

Ta hand om er, ta vara på livet, jag gör det…

Annonser

Olika

Häromodagen var det rocka sockor för att okeja olikheter. Igår kväll såg jag en fruktansvärt grym dokumentär om funktionshindrade i Ghana. En journalist i rullstol tog sig till olika platser och intervjuade människor, en del var inte människor. Och då menar jag inte de handikappade utan t.ex prästerna som förgiftade oönskade funktionsnedsättning barn och slängde dem i floden för att dö. Han tom sa till journalisten i rullstol att hon nog hade en förbannelse över sig. Flera psykiskt och fysiskt handikappade satt fastkedjade i stolpar, för att kanske svältas ihjäl och ge dem tillbaks till andarna. Horibelt. Detta stärker mig ytterligare i mitt nästa bokprojekt om religionens makt. Vem har rätt att bestämma vem som får leva, vad som är rätt och fel? Jag känner mig ganska olika, har jag rätt att finnas? Tänk en värld med bara ”lika”…sug på den tanken

Brittas tankerum

”Ett utrymme i hjärnan som anatomiböckerna glömde”

Visste ni att vi har ett tankerum i hjärnan? Upptäckten jag har gjort ger mig inget Nobelpris, men en tankeställare har jag fått. Vill därför presentera detta outforskade lilla utrymme i hjärnan som anatomiböckerna glömt.

Vad är då ett tankerum? Jo, ett rum dit alla tankar går. Vissa tankar passerar relativt obemärkt, andra dröjer sig kvar och kräver uppmärksamhet. Rummet är litet och har en sluss, där alla tankars värde gås igenom. Den minimala anatomin gör att vi ibland måste släppa ut en del tankar. Om inte, kan olika symtom uppstå: huvudvärk, sömnproblem, svettningar, onödig grubbel tid och depressiva symtom. Men varför inte pröva denna enkla självhjälp ande insats.

När man säger ”en tanke slog mig”, så hörs det att det gör ont. Om någon slår mig, går jag ju inte vidare som om inget hänt. Enligt ”den heliga skrift” ska man vända andra kinden till. Normalt sett så värjer man sig och undrar varför man blev slagen. Den som gjorde det vill ju säga något med smällen. Alltså är det nonchalant att bara gå. Lika är det med en ”tanke som slår en”. Det är en tanke som kommer med en sådan kraft att den far förbi slussen och in i motsatta väggen på tankerum och…det gör ont! Den är viktig! Den kan jag inte nonchalera.

Vad är då lösningen? Hur blir man av med smärtan, befriad från tanken? Jo, genom att delge andra sina tankar, de som gör ont. Jag har provat, och vet att det hjälper. Men metoden är inte evidens baserad. Vad betyder detta ord som genomsyrar hela vårdversamheten? För det mesta blir det en positiv utgång av det hela, men det kan bli problem då siffror inte går att få fram. Då endast patienters positiva upplevelser inte räcker för evidens lasering. Då tårar inför avslutad fungerande behandling inte räcker. Vad gör jag?

Evidens betyder bevis där det krävs en fallstudie, en pilotstudie, en RCT-studie (randomiserad kontrollerad studie) och slutligen metanalys ( lägsta fall av evidens anekdot). För att en metod ska bli evidens baserad måste det finnas publicerade vetenskapliga studier som är randomiserade och kontrollerade.

Hur mycket jag förstår av detta? Ungefär som en del av er, ganska lite. Hur mycket tid skulle krävas för att först förstå och sedan gå till handling?

Jag har nu släppt tanken fri och trycket i huvudet har släppt. Kommer det fler så hör jag av mig.